SWEDISH ORIGINAL
''Greyhound – inte längre någon frisk hundras!!''
Göran Bodegård
Oktober 2001
Sedan början av förra året har jag försökt aktivera såväl Svenska Greyhoundklubben, som svenska och utländska greyhounds-ägare att inse faran i den rådande avelssituationen och vidtaga åtgärder för att hejda och reparera det som med största sannolikhet annars kommer sluta i en genetisk undergång för show-greyhounds.
Jag har blivit både ledsen och djupt oroad över att speciellt greyhoundsuppfödare med mångårig erfarenhet sticker huvudet i busken och påstår att det inte föreligger några problem och att eliminationsavel för att bli av med sjukdomar skulle leda till att basen för greyhoundsaveln blir för liten…. Det är givetvis också djupt deprimerande att se att den nya gruppen av greyhoundsentusiaster är så djupt okunniga och fientliga och destruktiva i det här sammanhanget. – När det gäller genetiska problem så går det aldrig att råda bot på dem genom att försöka förneka dom eller genom att förfölja och misskreditera ”the messenger”. Verkligheten hinner alltid upp den skygglappssförsedde förr eller senare – Dessvärre kan den förblindade dock hinna ställa till en massa skada innan rekylen slår till.
Kvar står dock att jag är lämnad ensam i denna situation och måste givetvis aktualisera problemet hos SKK om inte SGK tillsammans med SvVK omgående ingriper = skapar en avelsetisk policy för bekämpningen av de sjukdomar som nu dyker upp.
Vi har problem! – Greyhoundsaveln har under c:a 50 år bedrivits på ett sätt så att en målmedveten linjeavel har blivit en riskabel inavel. Vi har tidigare inte haft kunskap och insikt nog att kunna skydda rasen genom elimination av hundar som bär på sjukdomsanlag. Vi har haft två grundläggande myter som vi stött oss på och det har varit att greyhounden är en i grunden frisk hundras och att linjeavel med sikte på Treetops Hawk är den grundläggande och säkra avelsplaneringen som skall tillämpas. Vi har också haft en uppfattning att inavel på våra greyhounds i värsta fall leder till kroksvanser, shark-mouths och dålig mentalitet…
Det visar sig nu att den här rasen - liksom andra hundraser – inte alls klarar en linjeavel som drivs in i inavel! Vi känner nu till att en rad genetiskt betingade sjukdomar förekommer i vår ras. – De flesta av våra show-greyhounds är nu så nära släkt att det är helt omöjligt att åstadkomma ut-korsningar inom den här rasvarianten. Det går inte att tillföra nytt genetiskt material oavsett om man importerar frusen showgreyhound-sperma från något annat hörn av jorden. Genetiskt sett är den donatorn med stor sannolikhet en kusin eller halvsyskon…
Vi är inte så många kvar som har personliga anledningar att minnas och vara intresserade av stamtavlor från mitten av 1900-talet. Kunskapen om den genetiska släktskapen mellan våra nu levande hundar är hos de flesta av nya uppfödare mycket låg eller helt frånvarande. - Det är naturligtvis aldrig intressant att planera sin avel utifrån stamtavlornas fem närmaste led om det i generationerna bakom finns en och samma hund som förekommer i tresiffrigt antal!!! Just så ligger det till. - De till synes obesläktade hundarna som man tänkt para är kanske genetiska halvsyskon. Det begriper man bara om man följer upp härstamningen c:a 50 år i tiden.
Finns en och samma hund hundratals gånger i en stamtavla, så gör det detsamma om den hunden själv var frisk och vacker. Har man drivit aveln så att det mesta av den genetiska substansen i stammen bara kommer från honom, så har man också skapat en situation där omlokaliseringen av hans gener i avelsarbetet lett till riskabla uppdubbleringar av recessiva defektgener och uppbrytande av gen-par med bortfall av modifierande gener som skyddade mot effekterna av dolda defektgener osv. – Antalet möjliga genkombinationer minskar naturligtvis helt proportionellt med antalet gener som alls finns att kombinera i stamtavlan. Detta är den positiva anledningen till lyckade in- och linjeavelsresultat, men också risken att helt oönskade kombinationer uppstår och inavelsdegenerationen blir uppenbar.
Just där är vi nu – i brytningspunkten mellan ett tjugotal lyckade linjeavelsgenerationer och det totala sammanbrottet p g a inavelns genetiska förgiftning. – Det är antagligen inte alls en händelse att vi just nu får rapporter från olika hörn av världen om uppdykande medfödda sjukdomar som helt tydligt är familjärt förekommande och alltså därmed ärftliga. Dessa sjukdomar fanns inte alls förut men de kommer när de minskande variationsmöjligheterna i de genetiska kombinationerna gör det möjligt för defekterna att komma fram. – Kanske betyder också det nya sättet att hålla och föda upp hundar något i detta sammanhang. – Förr hade folk stora kennlar med god överblick över det material som producerades och kunde selektera och eliminera på ett helt annat sätt än som är möjligt nu när uppfödningen i praktiken är utspridd på ungefär lika många olika människor som antalet tikar som används… Kunskap, etik och moral är i värsta fall också dividerad med antalet inblandade aldrig så välvilliga, men helt enkelt otillräckligt kunniga och erfarna personer.
Hur pass illa är det med den genetiska intoxikationen då??
Tittar vi tillbaka några decennier så finner vi att den legendariska avelstiken Guld hade Treetops Hawk 5 gånger. – En av toppavelshundarna för ett tjuotal år sedan var Gulds sonson och tillika dotterdotter son Psykotic – han hade Treetops Hawk 21 gånger i stamtavlan - Hans barnbarn från den berömda kullen mellan Markurell och G Heroine Honey dvs HC White Elephant, Hero Kingsmark, My Adventure och Hope´n Glory hade Treetops Hawk 46 ggr i stamtavlan.
De ”nya” hundarna som importerades från England på 80 och 90 talen har Treetops Hawk i två till tresiffriga tal. Det har nu fötts kullar här som har Treetops Hawk över 500 gånger i stamtavlan – visserligen åtskilliga generationer bort men…Vad betyder detta? Det finns vetenskapliga metoder att beräkna en hunds inavelsbelastning och procent - det jag presenterar här är bara helt enkelt siffrorna för förekomsten av en mycket berömd historisk hund i våra hundars stamtavlor. – Betyder detta något ?? Hänger det ihop med att man nu kan påstå att den ras som ofta framhållits som den friskaste inte alls längre är någon frisk hundras utan uppvisar ett flertal familjärt förekommande sjukdomar. – När övergår förekomsten av en värdefull historisk hund i stamtavlorna från att vara något nyttigt och bra till att bli farlig p g a att den hundens gener tar för stort utrymmer och uppträder i nya kombinationer som inte förelåg hos den fantastiske själv..?? – Har vi åstadkommit ett korthus som nu håller på att rasa ihop när vi medvetet sparat bara kort av en färg…?
Efter den larmsignal, om liver shunt, som publicerades i den engelska årsboken 1999 har jag - som framgått av mina artiklar i Greyhoundsnytt under år 2000 och 2001- studerat situationen angående ärftliga sjukdomar i vår ras (= show-greyhound-varianten av rasen greyhound). Jag har funnit följande gälla för situationen i Sverige:
Epilepsi förekommer som en tydligt familjär sjukdom – den är antingen recessivt ärftlig eller ärvs som ett dominant anlag med varierande penetrans.
Ex: I en kull från 90-talet där två valpar uppvisat ep återfinner man i stamtavlan epilepsi hos valparnas mormor (och syskon till henne) och mormorsmor ( en bror till henne hade ep och avkommor till denne har ep.) – Vidare uppenbaras att mormorsmors-farfar (som också är valparnas mormorsfar) har lämnat avkomma med epilepsi ( bland annat en helbror till mormorsfar) o s v --- mormors-far förekommer fyra gånger i stamtavlan (på båda sidor). Det går inte att få fram uppgifter om förekomst av epilepsi i den släkten från generationer före fjärde led – men detta säger givetvis inte något om den faktiska förekomsten... Det kan dock vara så att det är först då som aveln drivits så långt att de genetiska möjligheterna att skydda sig för defekter och sjukdomar faller bort; att den genetiska intoxikationen börjar verka.
Epilepsi är ingen dödlig sjukdom, men alla som har haft en stor hund med epilepsi vet dock att livet blir ytterligt komplicerat med en sådan älskad sällskapshund. Att bli stående på gatan i tio minuter med en krampande hund är en dramatiskt och plågsamt; – att ständigt oroa sig för att hunden skall få anfall när man är ute i världen med den gör inte livet lätt.
Magsäcksomvridning (torsion) förekommer dels som en sporadiskt uppdykande sjukdom ( som hos alla storväxta raser) men också som en sjukdom som är överrepresenterad i vissa familjer. När den här sjukdomen är familjär, så tycks arvsgången vara dominant med varierande penetrans. Det är dock alltid svårt att bestämma arvsgången i en stam som är hårt inavlad.
Exempel: I en kull från de senare åren där en valp fått torsion ( opererad och överlevt) finner mann torsion hos helsyskon till valparnas mormorsmor – och en bror till henne dog i torsion och han är dessutom farfar och mormorsfar till valparnas far. – Valparnas far har producerat avkomma som dött i torsion i en annan kombination. – Torsion är en ytterst akut och livsfarlig sjukdom som snabbt leder till döden om man inte får adekvat hjälp. P g a att sjukdomen har blivit allt vanligare ( pga destruktiv avel??) i flera raser så har man inom veterinär kirurgin utarbetat utmärkta metoder och många hundar som snabbt opereras klarar sig och får heller inte några återfall.—Det är ju välsignat…men skall vi vara nöjda med en sådan risk situation?? Att köpa en hund som med stor sannolikhet kommer att få torsion och då veta att det går att operera – är det ett eftersträvansvärt avelsmål? -- Rykten förtäljer att det finns uppfödare av storvuxna raser som i valppriset inkluderar kostnaderna för operation och också ser till att alla valpar blir opererade profylaktiskt när de är omkring ett år….Ett ansvarskännande initiativ men…. Det omöjliggör givetvis en avel som är inriktad på elimination av denna förfärliga hunddödarsjukdom.
Hjärtmuskel-jätteväxt ( Hypertrof cardiomyopathi) – ev i komb med subvalvulär aortastenos - förekommer i en tydligt familjär form – ofta med plötslig död i ung vuxen ålder som följd. Sjukdomen förefaller vara dominant med varierande penetrans.
I en kull där en tik dött vid c:a ett års ålder i caridiomyopathi, så finner man att valparnas far och farmor har syskon som dött i cardiomyopathi och valparnas mormorsmor har en syster som dött i samma sjukdom och har två helbröder som gett avkomma med denna hjärtsjukdom och en av dessa bröder är också farfar och mormorsfar till valparnas pappa. – Inga säkra fall av denna hjärtsjukdom har kunnat spåras till generationer före tredje led.
Denna sjukdom är alltså dödlig och troligen dör de flesta i ung vuxen ålder, men det finns hundar som dör senare och då efter att ha varit ”hjärtsjuka” under en tid. – Denna sjukdom är helt obotlig. Man kan diagnostisera den på olika vis - och det finns givetvis anledning att föranstalta om undersökningar av familjen kring en hund som dött i cardiomyopathi.
Levershunt ( portosystemic shunt PSS) dyker upp under 1990-talet i en rad engelska kullar med nära släktskap och också hos valpar utanför England där härstamningen är direkt relaterad till de affekterade engelska lilnjerna ( en sådan valp föddes och dog i Sverige under 90-talet). Sjukdomen återfanns tidigare som något sporadiskt fall utan tydlig familjär tendens i Sverige. Det sista året har oklara och obekräftade uppgifter cirkulerat om ytterligare fall i Sverige eller efter hundar som fötts i Sverige. Det är dock mycket svårt att erhålla säkra uppgifter angående detta . – PSS är en sjukdom som ofta leder till döden tidigt - valparna dör i samma sjukdomsbild som djur med sviktande leverfunktion - det är ett förfärligt lidande. En del fall går att operera och en del fall kan behandlas med sträng och kontinuerlig diet men lever troligen aldrig ett normalt eller normallångt liv. En del hundar överlever till synes relativt friska till vuxen ålder ( och kan ge valpar ) men dör i vuxen ålder i sin svåra leversvikt. – Det är en sjukdom som är förenad med mycket lidande för djuret och ägarna och mycket stora veterinärkostnader. – Man kan med rätt god säkerhet ställa diagnosen med speciella belastningstester och kärlröntgen undersökningar.
I Sverige har man ännu inte hittat någon familjär tendens för njursjukddomar hos showgreyhounds. – Det har talats om att greyhounds skall ha autoimmuna sjukdomar med hudsymtom och också sköldkörtelbrist – detta har jag ej kunnat studera ( och kan alltså inte i det här sammanhanget ha några uppgifter eller synpunkter på).
I en kull med åtta valpar född i Sverige under 1990-talet finner man att två eller tre stycken har epilepsi. En är opererad för magsäcksomvridning (detta är en av valparna med epilepsi) och har överlevt. En är död i myocardopathi. Dessutom har en dött i ung vuxen ålder i en oklar njursjukdom. – Bara tre av valparna har uppnått vuxen ålder och är friska. Det finns inga fall av levershunt i just den här familjen. – Den här kullen har Treetops Hawk 218 gånger i stamtavlan ( vilket är en rätt blygsam siffra jämfört med många andra ”moderna” kullar)
De greyhounds stamtavlor som jag har kunnat studera närmare har alltså visat att en rad ärftliga sjukdomar förekommer.
Det finns ingen anledning att tro att de här stamtavlorna är unika i detta hänseende då de festa av de betydande avelsdjuren från de här stamtavlornas tredje, fjärde och femte led alla återfinns i ett dominerande antal svenska, norska danska och finska greyhoundsstamtavlor ( och dessutom via exporter i en rad stamtavlor över hela jorden). – Att kännedomen om de här sjukdomarna är så dålig måste bero på helt andra orsaker än att de inte förekommer!
Jag har tidigare ( i nr 25 av Greyhoundsnytt – år 2000) analyserat sjukdomen levershunt och hur man måste förhålla sig till ärftliga sjukdomar av den typen i enlighet med SKK:s grundregler. – Samma resonemang gäller de andra sjukdomarna som jag här tar upp!
För att hejda dessa sjukdomar måste man som målsättning ha att få bort anlagen från aveln och det kan man bara lyckas med om man eliminerar anlagsbärarna från aveln
Med den målsättningen bör man ta bort ur aveln följande hundar.
Alla hundar som själva har någon av sjukdomarna – alla dessa måste vara anlagsbärare oavsett hur sjukdomen ärvs.
Alla hundar som gett valpar med någon av sjukdomarna. Är det en recessivt ärftlig sjukdom, så måste båda föräldrarna vara anlagsbärare – Är det en dominant ärtflig sjukdom så behöver bara den ena av föräldrarna ha anlaget ( och i så fall har den andra med stor sannolikhet en brist i det skyddande anlaget i det aktuella genparet).
Alla syskon till hundar som har någon av sjukdomarna ( Vid recessiv arvsgång så är 66% - inte 50%! - av friska hundar från sådana kullar är teoretiskt anlagsbärare. – Men 33% av syskonen är då fria från analget! Är sjukdomen enkelt dominant ärvd så har inga av de friska syskonen anlaget)
Den grundläggande regeln är då givetvis att alla som ger sig in i aveln är ansvarskännande människor som följer avelsprinciperna och är öppna med de sjukdomar som dyker upp i deras avel!
En annan generell princip är att man inte bör använda mycket unga hundar i aveln om man vill gardera sig mot de sjukdomar som kan debutera senare i livet dvs epilepsi, cardiomyopathi, torsion och levershunt.
En annan ytterligt viktig faktor är att var och en som avlar hundar och säljer valpar måste förstå att det här aldrig är en privat hobby utan att det finns ett allmänt etiskt ansvar. – Ett helt privat intresse blir det bara när man skaffar sig 100%ig kontroll över de valpar man säljer d v s att man i praktiken steriliserar alla de valpar som man inte behåller hemma själv. Bara på det sättet kan man garantera att man inte sprider defektgener ( även om detta sker omedvetet och oavsiktligt).
I den diskussion och debatt som förts sedan jag tog upp det här ämnet i början av 2000 har de mest skiftande argument förts fram:
”Man behöver inte något specifikt avelsprogram för att det helt enkelt är så att dom här sjukdomarna inte finns i ärftlig form.” – Det finns alltså folks som förnekar att det överhuvudtaget finns några problem i greyhounds med ärftliga sjukdomar. – Om detta är riktigt så är ju ett etiskt avelsprogram med de här kraven (se ovan) onödigt. Men då är ju också ett sådant program helt utan risker för att det kommer inte störa någon i avelsarbetet. Det finns i så fall inte heller någon som helst rimlig anledning att inte skapa sådana regler som förebyggande säkerhetsåtgärder. - De regler jag föreslår är ju f ö givetvis bara en praktisk och förtydligad tillämpning av de grundregler som varje medlem av SKK ändå måste följa!
Andra hävdar att avelsetiska regler av det här slaget är farliga, då dom skulle leda till att avelsbasen för greyhounds minskar riskabelt. ( Se Espen Enghs artikel i Greyhoundnytt nr 26 sid 13-14)- Detta resonemang är ytterligt riskabel. Om det skulle visa sig att vår stam blir för liten när man utesluter alla hundar med anlag för devitaliserande och letala ärftliga defekter, så är det givetvis ännu mer påkallat att genomföra sådana eliminations regler för annars går det med säkerhet helt utför med showgreyhounds. Då måste man i så fall också vidtaga andra åtgärder för att få in friska gener i rasen.
Det kan man göra på olika sätt – I en del raser som har hamnat i samma situation som showgreyhounds nu är har man tvingats att korsa in helt andra raser. Kanske skall vi fundera på att korsa in whippets? Eller galgo eller magyar agar? - Nej det är inte nödvändigt! Vår situation är oerhört mycket gynnsammare än den är i många andra raser som hamnat där vi är nu. Vi har en förnyelsekälla - en hel regnskog väl tillgänglig - och det är alltså sådana greyhounds, som inte alls varit aktuella i showgreyhoundaveln under de senaste 50 åren. Det är c:a 50 år sedan man på allvar delade upp aveln mellan utställnings- och bruksgreyhounds (kapp-hundar). – Har vi långsamt med säkert förstört showgreyhoundens genetiska avelsbas, så måste den förnyas. Bruksgreyhounds är inte någon annan hundras – de är greyhounds! Man kan förnya det genetiska materialet i showgreyhounds genom att para in bruksgreyhounds som är friska och genetiskt välkända och som har accepterbar exteriör ( och utan allvarliga fel) och då bara använda sådana showgreyhounds där man teoretiskt kan förmoda att risken är låg att de bär på något eller några av defektanlagen. – Man kommer inte att få några potentiella BIS-vinnare i första generationen, men det tar bara tre generationer (c:a 10 år) av välplanerad avel för att återetablera den typ man vill ha. ( Man kan ju bara se på exemplet där man åstadkommit kortsvansade boxrar genom att korsa in Welsh Corgis…) – Jag vill påminna om att t ex den hund som under ett halvsekel varit riktmärke för vår linjeavel – Treetops Hawk - själv inte alls var någon linjeavlad showgreyhound utan ett mycket lyckat exemplar av coursing greyhound med en ”bred” stamtavla.! – Stamtiken på kennel Jidjis ( finns i de flesta skandinaviska greyhounds) var en kapphund importerad från England.
För att ingripa nu så krävs det alltså att
Svenska Greyhoundklubben ( uppbackad av SvVK) omgående utfärdar riktlinjer för eliminationsavel.- Det är vad SKK:s regler förväntar sig av ras-och specialklubbar i deras arbete för sin ras´ bästa! – Det vore mycket ogynnsamt att skjuta upp detta längre eller kräva resultat av hälsoenkäter osv i det här läget - Beaktande direkt information från styrelsemedlmmar och flera andra greyhoundsintressenter på olika nivåer, så finns det inte någon möjlighet att få säkert trovärdiga svar på en enkät, då folk inte är beredda att ärligt deklarera sina hundars hälsa. En enkätundersökning som ger en falsk bild som förnekar allvaret är ju direkt riskabel!
Skulle det visa sig att den användbara greyhounds-stammen blir för liten, när man infört eliminationsaveln, så måste man förnya stammen på det sätt som jag beskriver här ovan – annars utplånas den här rasvarianten av greyhounds - sådan utveckling har tidigare skådats i hundavel! – Det är intressant att tala med uppfödare av andra djur än hundar - man kan då mötas av den största förvåning när man visar sina ”snyggt” linjeavlade stamtavlor och kommentarerna blir: Lever dom djuren?? – det skulle aldrig gå med grisar, eller hästar eller fiskar eller fåglar!!!
Det är givetvis så att jag personligen kommer vara mycket tydlig och öppen till alla som är intresserade av att skaffa greyhounds att de måste kräva att uppfödarna redovisar förekomsten av sjukdomar hos hundarna ( och deras syskon) i stamtavlorna. Jag kommer direkt varna folk att skaffa hundar från uppfödare som inte vill redogöra sina hundars bakgrund!
Jag vill starkt rekommendera till ett (förnyat) studium av den artikel jag skrev i första numret av Greyhoundsnytt (nr 25) år 2000! - Det måste anses som ett basalt krav att de som ger sig i kast med hunduppfödning kan förstå och begripa resonemangen i den artikeln och därmed också på ett tillfredsställande sätt ta ställning till risker med hundavel. Man måste kunna och begripa ett och annat för att t ex alls ha möjlighet att kunna följa SKK:s grundregler! – Inte sällan har jag märkt i diskussioner också med folk som har erfarenhet av hunduppfödning att de inte alls kan förstå att en hund kan vara anlagsbärare för en sjukdom och likväl vara alldeles frisk och uppvisa alldeles normala test för olika sjukdomar. Det finns i de flesta fall ännu inga praktiska möjligheter att undersöka med prover och test om en hund är anlagsbärare eller ej! – Man kan med veterinärundersökningar visa t ex att en valp inte själv lider av levershunt eller cardiomyopathi – och därför troligen kommer att få leva som en frisk hund - men det finns inga test som visar om den tänker utveckla epilepsi –eller magsäcksomvridning – och absolut inga undersökningar som kan garantera att den fina valpen inte bär på dolda anlag som gör han får sjuka valpar om han paras med en annan aldrig så vacker och frisk hund som också är anlagsbärare.
Stockholm oktober 2001
Göran Bodegård
ENGLISH GOOGLE TRANSLATION
''Greyhound - no longer a healthy breed !!''
Goran Bodegård
October 2001
Since the beginning of last year, I tried to activate both the Swedish Greyhound Club, as Swedish and foreign greyhound owners to realize the danger in the current breeding situation and take action to halt and repair it most likely will otherwise end up in a genetic doom for show- greyhounds.
I have been both sad and deeply concerned that especially the greyhound breeder with many years of experience buries its head in the sand and say that there are no problems and the elimination of breeding to get rid of the disease would lead to the base of the greyhound breed becomes too small .... It is of course also deeply depressing to see that the new group of greyhound enthusiasts are so deeply ignorant and hostile and destructive in this context. - With respect to genetic problems so you can never overcome them by trying to deny them or to persecute and discredit "The Messenger". Reality catches always up skygglappssförsedde sooner or later - Unfortunately, the blinded However catch ask a lot of damage before the recoil strikes.
Remains, however, that I am left alone in this situation and must of course actualize the problem of SKK unless SGK along with SvVK immediately intervenes = creates a breeding ethics policy for combating the diseases that now pops up.
We have a problem! - Greyhound breed has for about 50 years is conducted in a manner such that a dedicated line breeding has become a dangerous inbreeding. We have previously not had the knowledge and insight enough to protect the breed through the elimination of dogs that carry the disease predisposition. We have had two basic myths that we have supported us on and it has been that Greyhound is a basically healthy breed and line breeding aimed at Treetops Hawk is the basic and safe breeding planning to be applied. We have also had an idea that inbreeding on our greyhounds in the worst case lead to kroksvanser, shark mouths and poor mentality ...
It now appears that this race - like other breeds of dog - not withstand a line breeding driven into inbreeding! We now know that a number of genetic diseases occur in our race. - Most of our show-greyhounds are now so closely related that it is quite impossible to achieve out-crossings within this rasvarianten. You can not add new genetic material regardless of whether you are importing frozen show greyhound semen from another corner of the earth. Genetically speaking, the donor is most probably a cousin or half siblings ...
We are not so many left that have personal reasons to remember and be interested in pedigrees from the mid-1900s. Knowledge of the genetic relationship between our living dogs are in the majority of new breeders very low or absent. - Of course it is never interesting to plan their breeding from the stock of the paintings five nearest point on it in the generations behind are one and the same dog that occur in the three-digit number !!! Just as is the situation. - The seemingly unrelated dogs as intended mate is perhaps genetic half-siblings. It comprehends only if one follows the lineage about 50 years in time.
Are one and the same dog hundreds of times in a pedigree, so it does not matter if the dog itself was fresh and beautiful. Have you driven the breed so that most of the genetic substance of the trunk just coming from him, it has also created a situation where the relocation of his genes in breeding work has led to risky uppdubbleringar of recessive defective genes and the breaking of gene pairs with loss of modifying genes that protected against the effects of hidden defect genes and so on. - The number of possible gene combinations naturally reduces totally proportional to the number of genes at all is to combine in the pedigree. This is the positive reason for successful input and line breeding results, but also the risk of completely undesirable combinations arise and inavelsdegenerationen becomes apparent.
Just where are we now - the breaking point between twenty successful line breeding generations and the total collapse due inavelns genetic poisoning. - It is probably not an event that we are currently receiving reports from different corners of the world about the emergence congenital diseases which are clearly familiar occurring and thus consequently hereditary. These diseases were not before, but they will when the decreasing amount of variation in the genetic combinations makes it possible for defects to arrive. - Maybe also means the new way to keep and breed dogs something in this context. - In the past, people had big kennels with a good overview of the material produced and could select and eliminate in a completely different way than is possible now that farming in practice is scattered in about as many different people as the number of females employed ... Knowledge, Ethics and morality are in the worst case also divided by the number of people involved ever so benevolent, but simply insufficiently knowledgeable and experienced people.
Just how bad is it with the genetic intoxication then ??
If we look back a few decades, we find that the legendary breeding bitch Guld/Gold had Treetops Hawk 5 times. - One of the top breeding dogs for a tjuotal years ago Gulds grandson and also the granddaughter son Psykotic - he had Treetops Hawk 21 times in the pedigree - His granddaughter of the famous hill between Markurell and G Heroine Honey ie HC White Elephant, Hero King Mark, My Adventure and Hope'n Glory had Treetops Hawk 46 times in the pedigree.
The "new" dogs imported from England in the 80 and 90 centuries have Treetops Hawk for two to three digit numbers. It has now been born litters here who have Treetops Hawk over 500 times in the pedigree - admittedly several generations away but ... What does it mean? There are scientific methods to calculate a dog's inbreeding load and percent - that I present here is just simply the figures for the existence of a very famous historical dog in our dogs' pedigrees. - Does this mean anything ?? Is it related to that you can now say that the race that is often cited as the healthiest not longer a healthy breed, but exhibits a number of familiar diseases. - When does the existence of a valuable historical dog in the pedigrees from being something useful and good to be dangerous because the dog's genes takes for evacuating large and appear in new combinations that did not exist at the fantastic self .. ?? - Have we accomplished a house of cards that is now being collapsing when we consciously saved just short of a color ...?
After the alarm signal if the liver shunt, which was published in the British Yearbook 1999, I - as was presented in my articles in the Greyhound News in 2000 and 2001- studied the situation regarding hereditary diseases in our breed (= show-greyhound variant of the breed greyhounds) . I have found the following apply to the situation in Sweden:
Epilepsy is a clear familial disease - it is either recessive hereditary or inherited as a dominant genes with variable penetrance.
Example: In a litter from the 90s where two pups exhibited ep, one finds in the pedigree epilepsy in puppies grandmother (and siblings to her) and grandmother (a brother to her had ep and offspring to him has been ep.) - Also disclosed that great-grandmother's -farfar (which is also the puppies great-grandfather) has left offspring with epilepsy (including a full brother to the great-grandfather), etc. --- granny father occurs four times in the pedigree (on both sides). It is not possible to obtain data on the prevalence of epilepsy in the family from generations before the fourth generation - but this says of course nothing about the actual existence ... However, it may be that it is only then that the breed has been driven so far that they genetic possibilities to protect themselves against defects and diseases fall away; that the genetic intoxication begins to work.
Epilepsy is not a fatal disease, but anyone who has had a large dog with epilepsy know that life gets extremely complicated with such a beloved pet dog. To be standing on the street for ten minutes with a cramping dog is a dramatic and painful; - To constantly worry that the dog may attack when you are out in the world with it do not make life easy.
Magsäcksomvridning (torsion) occur as a sporadic disease emergence (as with all giant breeds) but also as a disease that is overrepresented in certain families. When this disease is familial, they seem to be dominant inheritance with variable penetrance. However, it is always difficult to determine the inheritance of a tribe that is hard inbred.
Example: On a hill from the later years where a puppy got torsion (surgery and survived) find mann torsion of full siblings of puppies grandmother - and a brother to her died in torsion, and he is additionally grandfather and great-grandfather of the puppies father. - Puppies father has produced offspring who died in torsion in a different combination. - Torsion is an extremely acute and fatal disease that can quickly lead to death if you do not get adequate help. Because the disease has become increasingly common (due to destructive breeding ??) in several breeds so it has been in the veterinary surgery developed excellent methods and many dogs as quickly operated cope and does not receive any återfall.-It is blessed ... but should we can be satisfied with such a dangerous situation ?? Buying a dog that is very likely to have torsion, and then know that it is possible to operate - is it a desirable breeding goals? - Rumour goes that there are breeders of large breeds like the puppy price includes the costs of operation and also ensures that all puppies will be operated prophylactically when they are about a year ... .A responsible initiatives but .... It is impossible, of course, a breed that is focused on the elimination of this terrible dog kills the disease.
Myocardial gigantism (Hypertrophic cardiomyopathi) - possibly in comb with subaortic stenosis - occurs in a clear familial form - often with sudden death in young adulthood as a result. The disease appears to be dominant with variable penetrance.
In a litter where one female died at about the age of caridiomyopathi, we find that the puppies' father and grandmother have siblings who died in cardiomyopathi and puppies grandmother has a sister who died of the same disease and has two full brothers who produced offspring with this heart disease and one of the brothers is also the grandfather and great-grandfather of puppies dad. - No confirmed cases of this heart disease has been traced to a generation before the third degree.
This disease is fatal and therefore probably die most in young adulthood, but there are dogs that die later, and after having been "heartsick" for some time. - This disease is completely unapologetic. One can diagnose it in different ways - and there are of course reasons to institute investigations of the family around a dog that died in cardiomyopathi.
Liver Shunt (portosystemic shunt PSS) shows up in the 1990s in a series of English hills with close kinship and also in puppies outside England where descent is directly related to the affected English lilnjerna (such puppy was born and died in Sweden in the 90s) . The disease, which was previously somewhat sporadic cases without clear familial tendency in Sweden. The last year has been unclear and unconfirmed reports circulated for additional cases in Sweden or after the dogs born in Sweden. However, it is very difficult to obtain data regarding this. - PSS is a disease that often leads to death early - the puppies die of the same disease picture that animals with decompensated liver disease - it is a terrible suffering. Some cases are inoperable and some cases can be treated with strict and continuous diet but probably never live a normal or normal longevity. Some dogs survive the seemingly relatively healthy adulthood (and can give puppies) but die in adulthood in its severe liver failure. - It is a disease that is associated with much suffering to animals and owners and very large veterinary expenses. - One can rightly good safety make the diagnosis with special load tests and vascular imaging tests.
Sweden has not yet found a familial tendency for njursjukddomar at the show greyhounds. - There has been talk of greyhounds must have autoimmune diseases with skin symptoms and also thyroid deficiency - this I have not been able to study (and thus can not in this context have any information or comment on).
In a litter of eight puppies born in Sweden in the 1990s, one finds that two or three pieces have epilepsy. One is surgery for magsäcksomvridning (this is one of the pups with epilepsy) and has survived. One dead in myocardopathi. In addition, a death in young adulthood in an ambiguous kidney disease. - Only three of the puppies have reached adulthood and are healthy. There are no cases of liver shunts in this particular family. - This litter has Treetops Hawk 218 times in the pedigree (which is a rather modest figure compared to many other "modern" hills)
The greyhound pedigrees that I have been able to study more closely have thus shown that a number of hereditary diseases occur.
There is no reason to believe that these pedigrees are unique in this regard when they feast of the most significant breeding animals from these stem the paintings third, fourth and fifth stages all found in a predominant number of Swedish, Norwegian, Danish and Finnish greyhound pedigrees (and additionally via exports in a series of pedigrees of all the earth). - To the knowledge of these diseases is so poor must depend on entirely different reasons than that they do not exist!
I have previously (in No. 25 of the Greyhound New - 2000) analyzed the disease liver shunt and how one must relate to inherited diseases of this type in accordance with the Kennel Club's ground rules. - The same reasoning applies to the other diseases that I will discuss here!
To stop these diseases must aim to have to get away from the breeding capability and it can only succeed if one eliminates gene carriers from breeding
With the aim should be removed from the breeding following dogs.
All dogs who themselves have any diseases - all these have to be a carrier, regardless of how the disease is inherited.
All dogs given puppies with any of the diseases. Is it a recessive hereditary disease, so both parents must be carriers - Is it a dominant ärtflig disease so only need one parent to have the trait (and if so, has the second most probably a deficiency in the protective gene in the current genparet ).
All siblings of dogs that have any diseases (At recessive inheritance, it is 66% - not 50% - of healthy dogs from these hills are theoretically carriers. - But 33% of the siblings are then free from analget! Is the disease easily dominantly inherited so none of the healthy siblings gene)
The basic rule is then of course that all who engage in the breed are responsible people who follow the breeding principles and are open to the diseases that show up in their breeding!
Another general principle is that you should not use very young dogs in the breed if you want to guard against diseases that can appear later in life, ie epilepsy, cardiomyopathi, torsion and liver shunt.
Another extremely important factor is that every one who breed dogs and sell puppies need to understand that this is never a private hobby, but there is a general ethical responsibility. - A completely private interest will be only when one acquires 100% ig control of the puppies they sell that is, in practice, sterilizes all the puppies that man does not keep at home yourself. Only in this way can guarantee that it does not spread defective genes (albeit unknowingly and unintentionally).
In the discussion and debate which was since I took up this subject in early 2000, has the most diverse arguments were put forward:
"You do not have any specific breeding programs because it is simply so that these diseases are not in hereditary form." - So there are people who deny that there even exists some problems in greyhounds with hereditary diseases. - If this is true then of course an ethical breeding program with these requirements (see above) unnecessary. But then of course also such a program without some risk that it will not interfere with any of breeding. There are so, nor any reasonable reason not to create such rules as preventive security measures. - The rules I suggested incidentally, of course, only a practical and clarified the application of the basic rules every member of SKK still have to follow!
Others argue that the genetic code of ethics of this kind are dangerous, since they would lead to the breeding base for greyhounds reduce risky. (See Espen Engh's article in the Greyhound News no 26 pp 13-14) - This reasoning is extremely risky. If it should prove that our strain becomes too small when one excludes all dogs predisposed to devitaliserande and lethal hereditary defects, so it is obviously even more expedient to implement such Eliminations rules otherwise it will certainly fully performing with show greyhounds. Then you must then also take other steps to get healthy genes in the breed.
This can be done in different ways - in some breeds that have ended up in the same situation as show greyhounds now they have been forced to cross into completely different breeds. Maybe we should think about crossing into whippets? Or galgo or Magyar Agar? - No it is not necessary! Our situation is vastly more favorable than it is in many other breeds that have ended up where we are now. We have a renewable source - an entire rainforest well accessible - and it is therefore such greyhounds, which are not pertain to show the greyhound breed over the past 50 years. It's about 50 years ago, one seriously divided the breed between exhibition and use of greyhounds (catch-dogs). - Do we have slowly but surely destroyed show greyhounds genetic breeding stock, it must be renewed. Use Greyhounds are not any other breed - they are greyhounds! You can refresh the genetic material in the show greyhounds by pairing the use of greyhounds who are healthy and genetically well-known and has acceptable exterior (and without fatal errors) and then only use such show greyhounds which theoretically can assume that the risk is low that they are carrying something or any of the defective law. - You will not get any potential BIS winner in the first generation, but it only takes three generations (about 10 years) of well-planned breeding to re-establish the kind you want. (One can only look at the example where you have achieved short-tailed boxers by crossing into Welsh Corgis ...) - I would point out that, for example, the dog who for half a century been the benchmark for our line breeding - Treetops Hawk - himself was not at all linebred show greyhound without a very successful copy of coursing greyhound with a "wide" pedigree.! - Foundation bitch at kennel Jidjis (available in most Scandinavian greyhounds) was a racing dog imported from England.
To take action now so there have to
Swedish Greyhound Club (backed by SvVK) immediately issues guidelines for eliminationsavel.- That's what SKK's rules would expect of race and specialty clubs in their work for their ras' best! - It would be very unfavorable to postpone this any longer or require results of health surveys, etc. in this situation - Taking into account direct information from styrelsemedlmmar and several other greyhound stakeholders at different levels, so there is no opportunity to secure credible answers to a questionnaire, then people are not willing to honestly declare their dogs' health. A survey gives a false impression that denies the seriousness directly risky!
If it turns out that the useful greyhounds strain becomes too small, when introduced elimination breed, you must renew the strain in the way I describe above - otherwise obliterated this rasvarianten of greyhounds - such developments have been seen in dog breeds! - It is interesting to talk to breeders of animals other than dogs - they can then be greeted by the biggest surprise when they show their "neat" line-bred pedigrees and comments will be: Liver judgment animals ?? - It would never go with pigs or horses or fish or birds !!!
It is of course so that I will personally be very clear and open to anyone who is interested in acquiring greyhounds that they must demand that farmers reported the occurrence of diseases in dogs (and their siblings) in pedigrees. I will immediately warn people get dogs from breeders who do not wish to explain their dogs' background!
I would strongly recommend to a (renewed) study of the article I wrote in the first issue of the Greyhound News (No. 25) in 2000! - It must be considered as a basic requirement that those who embarks with dog breeding can understand and comprehend the reasoning in the article and thus adequately consider the risks of dog breeding. One must know and understand one another for example, all have the opportunity to follow SKK ground rules! - Not infrequently, I have noticed in the discussions also with people who have experience in dog breeding that they were not able to understand that a dog can be a carrier of a disease and yet be perfectly healthy and exhibit quite normal test for different diseases. There are, in most cases no practical opportunities to examine the samples and test if a dog is a carrier or not! - It is with veterinary studies show, for example, that a puppy is not itself suffer from liver shunt or cardiomyopathi - and therefore probably will have to live as a healthy dog - but there is no test that shows whether it will develop epilepsy -or magsäcksomvridning - and absolutely no studies that can guarantee the nice puppy does not carry hidden talents that he does get sick puppies if he is paired with another never so beautiful and healthy dog who is also a carrier.
Stockholm October 2001
Goran Bodegård